Kina nykolonialism
Efter att policydokumenten publicerades så var det ett dokument som stack ut. Dokumentet är skrivet av Kina och i det finns det flera meningar, formuleringar och punkter som är av stort intresse. I sin bakgrund till policydokumentet skriver Kina att “Kina har inte bara gjort allt för att hjälpa sin egen befolkning utan Kina har även hjälpt många U-länder främst i Afrika genom handel”.
Policydokumentets syfte var att försöka eliminera fattigdom runt om i världen. Förslaget var “för att fler länder ska kunna hjälpa U-länderna att utveckla sin ekonomi genom handel skulle vi vilja öppnare internationella handelsavtal”. Allt detta låter såklart lovande men det är när man utför en mer noggrann läsning av Kinas bakgrund samt förslagen Kina presenterar ser man verkligheten bakom dokumentet.
Det viktiga att komma ihåg är att det finns en enorm skillnad mellan västerländska investeringar och bidrag jämfört med olika typer av hjälpmedel från Kina, om man nu ska kalla det hjälpmedel. Västerländska länder ställer krav på en förbättring inom landet och en bättre hållning till de mänskliga rättigheterna. Dessa krav ställer inte Kina. Det kinesiska partnerskapet uppskattas av Afrikas många gånger auktoritära presidenter eftersom Kina inte lägger sig i ”interna angelägenheter”, det vill säga att Kina inte bråkar om demokrati och mänskliga rättigheter. Kina uppfattas visa större ”respekt” i ögonen på diktaturer som inte vill bli tillsagda. Exempel på detta är Zimbabwes Robert Mugabe, en afrikansk diktator som kunde hålla sig vid makten i årtionden. Den tidigare etiopiske diktatorn Meles Zenawi likaså.
Kinas brist på krav på förbättring gett och kommer att ge möjlighet till fler regimer att bryta mot de mänskliga rättigheterna då ekonomiska medel pumpas in i ett korrupt land. Både från den kinesiska regimen samt privata företag som Kina föreslår ska få det ännu enklare att etablera sig utomlands. Vinst är vad driver ett företag och därför kommer resultatet bli det att utländska företag kommer med färre restriktioner eller kontroller etablera sig i länder där en stor del av befolkningen lever i fattigdom. Detta kommer inte att få fler ur fattigdom utan det kommer leda till att fler hålls kvar den misär fattigdom bringar. De som kommer att vinna på detta är de utländska företagen som kan betala låg lön till tusentals arbetare i ett annat land samt makthavarna i de länder företagen etablerar sig i. Konsekvenserna av detta förslag från Kina varierar beroende på vilka värderingar företagen har och hur villiga de är att stå upp för dem.
Kritiken mot det kinesiska inflytandet i Afrika växer. Många jämför det med de gamla kolonialmakterna. Kina är ute efter samma sak som Storbritannien, Frankrike och Portugal var en gång i tiden. Kina är ute efter endast råvaror och billig arbetskraft. Kina har genom skuldsättning, tveksam diplomati och hot skaffat sig allt mer kontroll över de afrikanska råvaratillgångarna. Kina, precis som europeerna på sin tid använder sig lander den afrikanska arbetskraften bara för de allra enklaste jobben. Annars exporterar Kina sina medborgare för att utföra jobb utomlands. Dessutom finns det rapporter och klagomål att kinesiska arbetare uppträder rasistiskt mot afrikaner. Ännu ett område som skapar stor oro är att flera afrikanska länder är på väg in i en ny skuldkris. Risken att de afrikanska länderna inte kan betala tillbaka lån är stor. Kinas taktik då är att ta över viktig del av infrastruktur och sker inte detta lär stora skuldsaneringsprogram sättas igång. Detta kommer framtvinga åtstramningar och nedskurna statsutgifter. Vilket än en gång kommer leda till både ekonomiska och politiska kriser i den kontinent som fått utstå det värsta i historien.
